Närvarande
Häromdagen var en tjej här för att leka med Thilda men det passade inte just då. Igår skrev jag till hennes mamma för att höra om det passade att leka. Eftersom jag hade hört att de hade varit sjuka ville jag också dubbelkolla att de var friska. Det var inga problem och Thilda fick komma. (Om det Thilda säger stämmer så hade visst kompisen varit hemma igår också. Om det var så hade jag nog väntat en dag med lek om jag vetat... Men man vet inte. Allt Thilda säger är inte sant just nu...) Men de lekte i alla fall och fem minuter innan jag skulle hämta Thilda kom hon och ringde på dörren. Då hade tjejerna varit själva på lekplatsen, utan mössa och vantar och tjock jacka på Thilda. Jaha, hade jag vetat det så hade hon fått mer på sig. Kompisen ville hem och titta på TV själv så Thilda fick gå hem. Thilda sa att kompisen hade kallat henne något men jag vet ju inte vad som hänt fram och tillbaka. Säkert var Thilda inte oskydlig. Därav rubriken. Att vara närvarande är så viktigt.
Thilda är bara fyra år. Jag tycker att det är så viktigt att finnas där och observera för att kunna agera. Hon har fortfarande så mycket kvar att lära sig och behöver styrning för att förstå vad som är rätt och fel.
Visst är det kanske "smidigt" att låta henne gå ut och leka själv men jag tycker att hon är för liten. Jag vill gärna vara så närvarande som möjligt så länge jag kan. Men jag måste förstås också låta henne bli självständig. Thilda hade helst velat gå till kompisen själv igår men jag följde henne nästan hela vägen fram. Hon gick sedan stolt till dörren och ringde på själv.
Vad tycker du?
/Charlotte
Idag fotade jag när systern på skolan tog febern på Thilda. De tar febern på alla barn, varje dag, sedan ledigheten. Thilda drar varje dag upp mössan för att systern ska kunna komma åt mer termometern.
