I väntans tider
För drygt ett år sedan var vi på Fiji. En natt smög Tom upp och gick till receptionen för att vara med på ett möte. Mötet var en anställningsintervju gällande nästa uppdrag efter Kina. Fast egentligen var det nog inte en anställningsintervju utan mer ett "snack". Eter det gick vi i väntans tider för att få reda på om det skulle bli något jobb för Tom där. Vi fick besked efter ett tag (några veckor) om att Tom fick en tjänst men inget skrevs på papper och allt var fortfarande väldigt oklart (man skriver visst inte något nu för tiden förresten). Det var inget som vi fick prata om och vi visste inte heller var, när, hur. Sedan dess har det gått framåt och vi har fått mer klarhet men det har inte blivit tillräckligt klart för att skrivas om. Nu vill jag dock skriva här och dela en del, delvis för att berätta att mer spännande innehåll kommer.
När Tom kom hem i november var det första vi gjorde att gå till Polisen för att förnya våra pass. Efter det började visum-processen och vi skickade in ansökan i december. (Det var betydligt mer tidskrävande komplicerat än jag någonsin trott. Mycket mycket svårare än när vi skulle till Kina.) Vi bokade en tid på ambassaden i Stockholm men insåg att den första bokbara tiden var i början av mars. Det fanns dock möjlighet till akuttid och vi har sedan dess gått i väntans tider.
Toms nästa uppdrag är, om allt går som tänkt, i Charleston, South Carolina. South Carolina ligger på östkusten i USA, norr om Florida. Det bor drygt 800 000 människor i staden, jämfört med 550 000 i Göteborg.
Tiden i mars ställdes in och vi bokade första möjliga tid, vilket var i slutet av april. I mitten på mars ställdes tiden i april in och vi bokade i maj. I mitten av april väntade vi med spänning på vad som skulle ske och plötsligt kom mejlet som sa att även tiden i maj var inställd. Nu har vi tid i juni men vi får se. Vi hoppas fortfarande på att få en akuttid och komma iväg så snart som möjligt.
Vi kommer sakna nära och kära men det kommer bli väldigt spännande när vi kommer iväg!
Det får bli några bilder från Fiji, i brist på annat.
När Thilda fortfarande hade tänder. 🙂
Det enda som saknades var bad i havet. Det ser vackert ut på bilden men botten var gyttja och man gick inte i. Förutom det var det fantastiskt!
En hel del tid gick dock till mina studier och oro för Corona. På den tiden var man orolig om man såg någon från Kina (vi vågade knappt säga att vi var därifrån) och ännu värre om någon hostade.
Fortsättning följer när vi vet mer.
/Charlotte