Så nära fast ändå så långt bort
Det känns väldigt långt bort som vi var i Sverige. Konstigt ändå. I torsdags gick Thilda till skolan på morgonen. Sen körde Tom mig till ögonläkaren för uppföljning. Det gick bra och jag kunde snabbt gå ut till Tom igen, som väntade utanför med Tova. Jag kommer få en till injektion om ca 3,5 månad, sen ska de utvärdera resultatet.
Vi hämtade sedan Thilda i skolan och åkte till gendoktorn för att göra PCR-test inför flygresan. En dam kom samtidigt som vi och sa att hon hade bokat samma tid som vi. Hon kom in före (eftersom vi var tre stycken). Jag var lite irriterad, men det visade sig att det var doktorn som hade gjort fel och dubbelbokat oss. Vidare hem efter det för att slänga i oss lunch. Sen är åkte vi till Thildas klass för en adjö-fika. Tjejerna och jag gick dit med glass. Barnen var väldigt nyfikna på Tova och jag fick ställa mig upp för att få lite distans. Önskar att jag hade varit längre. Haha. Vi fick tagit bilder med fröknarna och bästis. Det var en mysig fika och Thilda var väldigt nöjd. Men hon blev ledsen när vi åkte därifrån.
Under eftermiddagen kom posten och vi blev överlyckliga när vi hittade tre brev med fina meddelanden. Underbara vänner som skickat alla tre. ❤️
Tom hittade förresten en orm utanför.
Sen åkte vi till svärfar och hälsade på. Det var kul att ses! ❤️
Mina föräldrar kom strax efter att vi kommit hem. De hjälpte till med tjejerna medan vi gjorde klart allt hemma. Sen åkte Tom och pappa med några väskor till Landvetter. Tom stannade kvar där (och drack öl) och pappa åkte hem igen för att hämta oss.
Vi var i princip klara när han kom till Kärra och vi kunde åka till Landvetter.
Hej då huset.
Väl där packade vi in oss i rummet. Utsikt över flygplatsen. Till Thildas stora lycka fanns det en utfällbar våningssäng. Thilda ville sova på översängen. Sen gick vi ner till restaurangen och åt middag med mamma och pappa. Vi fick sitta på olika bord på grund av Corona-regler.
Efter middagen sa vi hej då (mina tårar rann) och gick vi till rummet. Jag skulle titta igenom väskorna för att ha rätt saker i handbagaget (det viktigaste var mat till Tova. Min börjar ta slut… snyft. Men även kläder som vi skulle ha på oss och extrakläder.)
Vi hade sex väskor, fem handbagage, en vagnväska och en plastpåse med barnens bilbarnstolar. Vi skulle även checka in. Noterade att det såg ut som att vi bara fick ha tre väskor och det gick inte att lägga till. Fick lite panik och försökte komma i kontakt med kundtjänst. Fick tillslut förstått att det nog skulle lösa sig när vi lämnade in väskorna. Mot betalning. En annan märklig sak var att det bara var Thilda, Tom och jag som blev incheckade. Inte Tova, hon fanns inte med. Skumt men vi tänkte att det var för att hon inte hade en egen plats.
Jag var galet jäktad (stressad) och hade andan i halsen. Vi släckte närmare tio (Tova somnade innan) men du ska inte tro att jag somnade. Jag kom att tänka på att jag inte visste var Thildas mobil var. Gick upp och letade men hittade inget. La mig, vände och vred, men somnade inte. Klockan ringde fyra men Tom och jag var vakna sedan halv fyra. Mitt i natten trodde jag att jag blivit sjuk. Ont i magen. Att jag varit för nära barnen i skolan (Tova och jag har ju knappt blivit utsatta alls för bacillusker under året.) eller att jag ätit något mindre bra. Jaja, det var nog stress. Jag sov väl runt tre timmar.
Vi gick till bagage drop på fredag morgon och där var redan en ordentlig kö. Vi kom fram vid fem för att inse att Tova inte var med i incheckningen (alltså på planet). Hon stod dock med på våra utskrifter så hennes biljett var köpt, men inte bokad på planet. Skumt. Efter många om och men löste det sig. Frukosten som vi skulle gått tillbaka till hotellet och ätit (de öppnade fem) kunde vi glömma, det var bara raka vägen in genom säkerhetskontrollen. Men lika glada var vi för det, Tova fick ju följa med. Vi blev dock tillsagda att gå raka vägen till gaten (eller kundtjänst för Delta) direkt när vi kom till Amsterdam för, som killen sa, "det här kommer ta tid".
Det roliga var att efter oss i kön kom damen som "gått före oss" vid PCR-Testet. vi pratades vid lite och fick veta att hon bodde i Boston. Hennes man, på 90 år, var kvar där men hon skulle försöka få men honom till Sverige senare i sommar. Wow.
Vi hade gott om tid inne på Amsterdam flygplats i alla fall och gaten var inte ens öppen när vi kom fram. Vi hann ta en frukost. Jag åt en croissant med ost och skinka i och det var överraskande gott. Väl vid gaten fick vi fylla i ytterligare papper för att försäkra att vi tagit Corona-test (PCR). Tom ställde sig i kön för att få hjälp. Till slut löste det sig och vi fick komma på planet. Vi fick en plats där vi efter start kunde få en liten säng till Tova. Perfekt! Vi fick dock fråga för ett förstå hur vi kunde se på TV. Det var bara Thilda som tittade på TV under hela resan.
På Amsterdams flygplats kändes allt som vanligt. Mängder av människor.
Jag är så förvånad för det verkar som att man inte kan välja att få barnmat längre på flyg. Jag gick in för att välja mjölkfri mat, innan vi åkte, och lyckades med det. Det fanns mängder av alternativ (vegetarian, alternativ för alla religioner och så vidare). Men det stod tydligt att barnmat kan man inte längre välja. Varför? Det är jätteviktigt att barn äter bra för att hålla humöret och så kan inte de få lite lättare mat? Det som fanns att välja på var, första måltiden - tortellini i ostsås eller thaikyckling (stark). Inget för Thilda. Andra måltider var det en pizzabit med kyckling och grönsaksröra (stark) eller getost. Hmm. Inget för barn direkt?
Nästa stopp var Atlanta och vi blev positivt överraskade. Vi var förvarnade på att det kunde ta tid genom passkontrollen. Dessutom skulle väskorna hämtas ut för att checkas in igen till nästa flyg. Allt gick dock supersmidigt. Vi kom enkelt in genom passkontrollen (knappt någon kö), sen kom alla våra väskor. Vi tog dem på Två vagnar och gick kanske 100 m för att lämna väskorna ifrån oss igen. Vidare genom en sökerhetskontroll (tror jag, nu är jag inte säker) och sen tåg till rätt terminal.
Installerade oss och bestämde var vi skulle sova. Efter att vi stillat vår värsta nyfikenhet stupade vi i säng. Tom och Thilda i varsitt rum på övervåningen och Tova och jag på nedervåningen. Dubbelsängen är liten (lagom för Tova och mig) och Thilda ville ha sällskap på övervåningen.
Jag ska skriva lite mer om huset, och visa bilder, senare.
Det är väldigt skönt att vara framme och att saker börjar falla på plats. Förhoppningsvis får vi internet imorgon. Sim-kortet till min mobil trodde vi att vi skulle få idag men det kommer troligen (hoppas jag) vilken dag som helst. Imorgon ska vi till banken och nästa vecka har vi ett möte för att få social security number (heter det väl.)
/Charlotte