En hyllning till mina nära och kära
Luften är bra, det regnar inte, solen skiner (nja, sken i alla fall) och det fanns inte mycket att skylla på. Jag tog mig ut på en springtur (löprunda, vilket ord låter bäst?). Det var väldigt skönt och jag hittade den där endorfinkicken efter en stund. Skulle fota mig och visa hur stark jag kände mig, det blev dessa bilder.
Ja, det gick inte fort, men vad skön känslan är när endorfinerna kickar in. En timma var jag ute och när jag kom hem tog jag en kopp te och några ryttarkakor (jag behååll några kvar hemma). Nu är jag reda att ta tag i resten av sakerna på att-göra-listan.
Men just det ja, det viktigaste med detta inlägget.
När jag var ute och sprang tänkte jag på alla underbara människor jag har runtomkring mig. Föräldrar, släktingar och vänner för att nämna några. Jag kommer sakna er extra mycket nu i jultider men vi ses ju snart igen. Ni är bäst och ger mig väldigt mycket kärlek, stöttning och energi! ❤
Kram C
Vi saknar er också, men det känns nästan som om vi har mer kontakt nu. Beror väl kanske på bloggen som hela tiden är spännande att läsa.