Oansvarsfull mamma?!
I lördags när vi sprang var Thilda lite trött och ville helst hem när jag frågade om vi kunde springa en liten bit till. Jag förstår henne för klockan var närmare sex på kvällen, vi hade varit ute mycket på dagen, det var jätte varmt och vi hade nog druckit för lite också. Men i vilket fall som helst så ville jag öka farten när vi kom in på Green Valley Villa-området, och spurta den sista biten. Det sa jag till Thilda och hon halkade lite efter. Men på slutet fick hon upp farten så mycket att hon inte hann bromsa. När jag springer de sista stegen in till vår trappa hör jag något komma flyga efter mig och rakt in i denna buske.
Thilda blev rädd men hon hade tur. Hon var lite ledsen men väldigt tuff. Jag kunde inte låta bli att skratta. (Dålig mamma?!) Ville försöka minska ner det lite också så att det inte blev totalt kaos. Var väldigt lättad när jag insåg att hon inte skadat sig. Det var en rejäl krasch. Vår tuffa lilla tjej!
Idag har jag varit på gymmet och sprungit en mil på 54 min (när jag räknat bort sträckan och tiden som jag gick), väldigt nöjd. (Bara på platt mark dock, inga backar, så kan ju inte riktigt jämföras med löpning ute. I alla fall inte i Kärra.)
Jag tänkte på det där med att inte kunna ta in saker som händer i världen när jag sprang. Jag ska skriva ett inlägg om det senare idag eller imorgon.
/Charlotte