skarlet.blogg.se

Allt som oftast tänker jag att jag inte är speciellt smart, och att alla andra är smartare. 

 

Jag säger till Thilda "du måste öva och öva för att lära dig och bli bättre" men jag sitter själv och bölar och blir jätte stressad när jag inte kan (och upplever att alla andra kan). 

 

Nu tar jag en sak i taget och läser och läser. Sakta men säkert trillar små saker på plats. Det går inte att lära sig utan att anstränga sig, jag förstår inte att jag inte har lärt mig det ännu (snart 40 år...) Mitt största problem är egentligen att jag inte minns. Men just nu tar jag en sak i taget och jag kommer faktiskt framåt. Jag kämpar på med grupparbetet och mitt individuella, och det som kändes helt omöjligt för en vecka sedan känns nu möjligt. 

 

Jag pluggar mycket, det enda jag i princip unnar mig är att röra mig. När Thilda är i skolan pluggar jag, när Thilda somnat pluggar jag. Jag tycker att jag ändå använder tiden effektivt. Men är väldigt tacksam för tiden där emellan när jag är med Thilda! Jag är även väldigt tacksam för de, runt 30 min, jag har på kvällen och läser nöjesläsning. 

 

Vid halv två idag hade jag nått 7000 steg (gått hem från skolan) och unnade mig därför en snabb sväng till gymmet för att nå mitt mål på 10 000 steg. Jag gick hastighet 6,4 och lutning 11. Det var svettigt. 

 

Jag kunde inte bestämma för vilken bild jag skulle använda.