Förhoppningsvis ska fem bli sex
För ett antal veckor sedan sa Thilda "mamma, jag tror att du kommer få ett barn till för din mage växer". Sen var det inte mer med det och det och Thilda tog inte upp det igen. I helgen kunde vi berätta för Thilda att hon förhoppningsvis ska bli storasyster. Den lyckan! Thilda hoppades nog inte ens längre på att få bli storasyster. Under det senaste halvåret har hon istället pratat om hur det ska bli när hon får sin egen bebis.
Det har varit en tid med ständig oro, blandat med lycka så klart! Massa lycka! Äntligen! Men vi har ändå inte riktigt vågat hoppas fullt ut. Häromdagen var jag hos doktorn och ultraljudet visade att allt såg bra ut så långt. Tårarna rullade av lättnad. Lite gömt bakom masken (munskyddet), som inte åkte av förrän jag kom hem igen. De tog åtta rör med blod och massa prover. Jag hoppas att allt ser bra ut, har inte fått några besked ännu.
Om allt gå bra så blir det en väldigt spännande höst för oss. Toms kontakt går ut den siste september som det ser ut nu. Du kanske tänker "ja, det var väl inte den bästa planeringen". Ha! Planering var något jag trodde på när jag var tjugo och sa "jag ska definitivt planera att få barn på sommaren, när det väl är dags, för det är bra att vara född vid den tiden på året". Det var innan jag insåg att det är en otrolig gåva att kunna få barn. Det är långt ifrån en självklarhet! När, var hur spelar ingen som helst roll. Vår bebis är otroligt efterlängtad och kommer bli otroligt älskad. Bara nu allt går bra.
Det är alltså inte bara brist på motion och för mycket livsnjuteri i form av god mat, dryck och annat som har förändrat min kroppsform.
Det känns fortfarande väldigt läskigt att skriva, och publicera detta inlägget, men nu är det nog dags att dela med sig.
Håll tummarna! ❤
/Charlotte
Jag är så glad & lycklig för eran skull & jag hoppas att allt kommer att gå bra! ❤❤❤